Sluta aldrig älska
Saknad, längtan, ängslighet.
Kärlek, lycka, eufori.
Det är så lätt att hänga upp sig på en person och förlita sig på den när man älskar den otroligt mycket.
Det man inte får glömma är att du är fortfarande du.
Du är fortfarande du, med dina egna problem, känslor och behov.
Det är så lätt att man glömmer bort det och förlitar sig på personen man är besatt av.
Det är som en drog, något som mättar ens själ som har svultit sig själv så otroligt länge.
Kärlek är en konstig sak, det är så jävla fint men samtidigt så hemskt.
Att älska är svårt för man vet aldrig när/om allt spricker.
Och då blir det så lätt att man bara skiter i allt annat och njuter av varenda millisekund med sin älskade.
Man glömmer bort allt ansvar man har och alla krav man en gång hade på sig själv.
Det är lätt att tänka att det som är just nu, som känns så otroligt bra,
det kommer aldrig spricka.
Men det kan spricka, och om du inte sköter ditt eget liv, så spricker du med.
Don't get me wrong, kärlek är otroligt vackert, det är jättefint.
Men det är så himla viktigt att du inte förlorar ditt egna liv i erat gemensamma liv,
du kommer fortfarande behöva ringa dina samtal, laga din middag och sköta dina aktiviteter.
Det är underbart att älska någon, det är underbart att känna sig älskad.
Njut av det som är just nu, men ta inget förgivet.
Man ska aldrig leva för någon annan, aldrig.
Men det betyder inte att man någonsin, ska sluta älska.