intensiteten

Kärlek, where do I even begin? 

Det kan vara det bästa som finns, 

men också det som får en att gå i bitar.

Även det bästa har ett slut. 

"Om det här ska vara allt vi hann

Så håll mig hårt

Håll mig älskling nu"

Kärlek handlar inte bara om pussar, kramar, fjärilar i magen och att hålla händer påvägen hem från den där romantiska bion.

Kärlek är så mycket mer. 

Det är saknaden av den där personen som får dig att le. 

Men det är även klumpen i magen när ni har blivit osams. 

Kärlek har så många olika sidor. 

Både bra och dåliga, to be fair.

Men, hur vet vi att det vi känner för den där personen vars leende får våra hjärtan att slå volter, faktiskt kommer vara förevigt?

Är det ens möjligt att veta?

För egentligen, hur kan du veta att den du älskar, alltid kommer vara den enda för dig?

Hur vet du att du inte kommer gå på affären imorgon och träffa the actual love of your life när du står och kollar datumet på mjölken? 

Det vet ingen av oss. 

Vi vet inte om kärleken vi känner för varandra kommer vara förevigt. 

Därför är det så jävla viktigt att ta vara på tiden vi har. 

Minnas de bra stunderna, för att uppskatta dem.

Minnas de dåliga stunderna, för att lära oss av dem. 

"Det som var är över, men dig ska jag aldrig nånsin glömma" 

När man väl hittar någon som får en att känna sig nöjd med sitt liv, 

det är då man ska luta sig tillbaka och njuta. 

Vi kommer aldrig veta vad som sker i framtiden, men.. vi kan alltid lära oss av det förflutna, för att förbereda oss på det som kommer. 

Kärlek kan vara klurigt och kaosartat, men också något väldigt, väldigt fint. 

Det gäller bara att våga ta vara på det man har, utan att oroa sig för det som ska ske imorgon.